Tove

God Jul allihopa! Nu har julen kommit. Eftesom julen enligt tradition invigs med pepparkaksbak, och det hölls i söndags, så är ju julen faktiskt här. Fritt fram för julmusik och lussekatter! Lite tidigt tycker kanske vissa, men varför inte njuta så länge som möjligt!?

Först av allt vill jag bara varna alla som är helt ointresserade av dans. Detta inlägg kommer nämligen att innehålla en hel del av det ämnet. Eftersom det var SM i helgen, en helt klart lyckad och rolig tävlingen.

Jag kan tänka mig att de som inte dansar har svårt att förstå den känslan som infinner sig på tävlingar. Jag skulle nog beskriva känslan som att vara konstant: svettig, nervös, yr i huvudet, darrig i benen och allmänt trött, vilket kanske inte låter så frestande. Men det hör liksom till. Och när man väl är ute på golvet och verkligen vill ge allt till publiken och dommarna så får man den energi man behöver men inte ens har. Men den kommer i alla fall och det är underbart. Lika underbart som när ens nummer kommer fram på tavlan vilket betyder att man gått vidare.

 
Till SM då, som var lyckat på grund av olika saker.
Självklart skulle det inte varit så roligt om det inte gick som det gick. Men det gjorde det, vilket betyder att Whiplash nu officiellt är SVENSKA MÄSTARE! Nationalsången spelades till våran ära:) Våran formation är även den bäst i Sverige. Helt oväntat och alldeles superdupermegakul är det också att jag och Maja är Sveriges 4:e bästa par! Jag tycker vi  har all rätt att vara stolta eftersom vi slog alla som normalt sätt är i klassen över oss och även några som är i högsta klassen (fa, alla utom 3). Så man kan egentligen säga att vi vann både guld och star:D
Förutom framgångarna är det såklart alla människor som gör att det blir så kul. Whiplash är bäst! Och på tävlingar blir alla andra också ens bästa kompisar. Dessutom har jag alltid gillat bussresor, särskilt de hem. Då stormar vi något stackars Mc Donald's och alla är så där "lagom" uppspelta, högljudda och glada. Mer bussresor till folket!

Det känns som att det mesta går åt rätt håll. Mot julen förstås. Men även rent allmänt.  

Kent är alltid bra att ha. Men särskilt när det är på riktigt riktigt. Det är rätt häftigt att alla de ljud man så väl känner igen och har så mycket känslor till kommer från ett gäng vanliga människor. Fast det gör dem i och för sig till ganska ovanliga människor. Bra musik är i alla fall alltid bra.

Vad som gör mig absolurt gladast just nu är att få träffa mina kompisar. Jag saknar verkligen alla när de inte är här. Igår åt jag bullar med Emily och Sofia för första gången på alldeles för länge. Det var kul. Och i morse blev jag överraskad med en julklapp i förskott. Nämligen Ylva och Karro dem själv. Det gör mig absolut ingenting att de kommer hem tidigare än beräknat:) Det slog mig att förut när vi träffades allihopa skulle vi alltid "hitta på någonting" hela tiden. Nu räcker det gott och väl med att bara träffas. Bara man får träffas...

Nu är det bara dansen som jag måste försöka se positivt på. Innerst inne vet jag ju att det är det roligaste jag vet. Men det ändras alldeles för häftigt. Ena stunden är det underbart för att nästa ögonblick göra mig tok-galen (ja, inte själva dansen, men annat runt omkring den som bara gör mig SÅ irriterad). Nu ska jag i alla fall försöka ignorera det jobbiga och se fram emot de Svenska Mästerskapen nästa helg.

Är det meningen att man ska frysa sig igenom hela vintern eller? Alltid likadant. Hela den långa nordiska vintern känner jag mig som en sån där liten pingvinunge som egentligen måste sitta inne under sina föräldrar. Inget alternativ för mig dock.

Men den här vintern är det i alla fall en del av mig som slipper frysa. Och det är helt min egen förtjänst eftersom jag valde att satsa på ett par riktigt varma vinterskor. De ser nästan ut som riktiga barn-vinter-kängor. Varmt och skönt!

Mot min förvåning börjar den ta slut. Den här kvällen som jag inte trodde att jag skulle kunna genomlida. Jag är otroligt rastlös för tillfället och har ingenting att göra. Jag behöver göra någonting roligt. Jag vill att alla mina kompisar ska vara här, nu! Men nej, inte en enda. Åååå vad tråkigt! Vad ska jag göra!? Det hade antagligen känts lite bättre om jag i alla fall fått göra vad jag ville under dagen, denna "lediga" dag. Men inte det heller. Vackra människor på film är vad jag sysselsatt mig med ikväll. Det får väl duga.

ps. Idag hade jag min livs första tenta. Även den orkade jag genomföra.

Så har ännu en helg gått. En helg som blev precis så som jag hoppats på, näst intill helt perfekt med rätt innehåll i precis lagom mängder.

I fredags var det Whiplash som gällde och vi blev fotade, kolla in här! Efter det pannkakor i massor. Kvällen slutade med "förfest" och jag var så onaturligt glad som man utan någon speciell anledning bara blir ibland. Vad vet jag, men kanske var det snön som gjorde det:D

Lördagen var en riktigt skön slappardag. Jättetrött men lika glad för det. Det var alldeles för länge sen sist men igår fick jag äntligen åka till Tumbo och träffa HELA släkten. Två familjer (dvs. 20 pratglada människor) i ett inte allt för stort kök samtidigt. Det är så det ska vara!

Och så idag då. En äkta söndag utan minsta lilla krav. Jag och Maja bakad i några timmar. Finfina bullar och lite annat.

Sammanfattningsvis, den här helgen har varit både rolig, avslappnad och kravlös. En sån helg som man behöver då och då för att samla sina krafter. Jag ger den en femma av fem möjliga.


Mmmm...