Stopp!!!

Hallå! Stoppa! Stanna tiden! Jag vill inte att imorron eller någon annan dag ska komma. Inte just nu. Nej... jag vill inte vara här och nu heller förresten. Spola tillbaka! Snälla söta rara. Några månader, eller i alla fall några dagar.

Och jag vet att jag inte borde få säga så här. Det naturliga skulle vara att längta nu. Otacksamt är vad det är! Men tyvärr, jag är ledsen, men det kan inte hjälpas...
Jag håller fast vid det: Livet är så mycket mer underbart när man är korkad tom och glad. Utan glad är man ju bara korkad och tom...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0