Glittrande vattenmolekyler gör mig så glad!



När cykeln är ens enda transportmedel kunde man kanske tro att man skulle svära och fasa när cykelbanan blev täckt av snö och snorhal is. Och visst är det sen i förrgår ett smärre äventyr att ta sig till och från skolan. Men det är värt det!

Minusgrader i luften och sol på glittrande snö, det måste som frigöra nåt sorts lyckohormon i kroppen. Man blir bara så galet glad!

När det är så här bra ute ska man inte sitta inne och grubbla, och man borde inte heller räkna kemi, definitivt inte dagen innan dugga. Så det har jag slutat med! Och snart väntar den traditionella day-before-kladdkakan... yummie!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0