När allt är inget
Bara rent allmänt
Det finns dagar då man bara vill krypa ner under att fluffigt täcke och gömma sig för världen. Då det kommer en djup dal i ens livskurva. Då man inte orkar någonting och har lika lite lust med allt. Då man inte känner sig som sig själv och inte fattar vad man ska göra eller hur man ska vara. Då ingenting känns viktigt samtidigt som man blir som träffad av ett hårt slag i magen när man råkar tänka på allt som måste göras. Dagar då man är ur balans helt enkelt.
Min måndag, den 3 november
Ännu lite mer cykel-krångel. Försen till kemin. Skola 8-17. Ville bara sova. Stressen av att ha pluggat på tok för lite smyger sig på. Blir inte bättre av kanske världens mest hyber(!)-matteföreläsare. Känna hopplösheten av att försöka hitta en försvunnen cykel. I mörkret. I Flogsta. Studentgettot no.1. Tusentals cyklar att söka igenom. Bergis...
Nu ska jag sova och hoppas att imorgon är lika bra och härlig som de allra flesta andra dagar faktiskt är. Fast först ska jag ligga i sängen och bli glad över alla människor jag tycker om, som alltid är så fruktansvärt snälla. Natti.
Kommentarer
Postat av: Eva
Sådana dagar kan jag nog tycka att det bästa man kan göra är att ringa en toppenvän (en Eva kanske? ;) ) och bara prata av sig!
Postat av: Emma
Själv sitter jag här och skriver ett femsidigt PM om hur livförsäkringar bör behandlas vid bodelning. Det är fruktansvärt tråkigt, men då tänker jag på hur glad jag är som har dig! :) Och att vi kanske ska få gå o se HSM3 någon dag (OBS, vågar inte skriva ut det) ;) Haha vi ses du Grisen! :D Pussis!
Trackback
