Bon appetit!
Nu är jag hungrig igen!
Imorgon är det jag, Lisa och hiphop-gasque med en massa icke-våldtäcksmän;)
Och ikväll bär det iväg till vilda västern. Yiieehaa!!
Alla som inte dansar =)
Imorgon är det jag, Lisa och hiphop-gasque med en massa icke-våldtäcksmän;)
Och ikväll bär det iväg till vilda västern. Yiieehaa!!
Alla som inte dansar =)
Uppsalavattnet - orsaken till allt ont
Vi har begraft våra lik. Och köpt nya bebisar. Nu är det bara att hoppas att dessa sköra små liv ska slippa bli offer för det lömska Uppsalavattnet.
Uppsalavattnet, det är förklaringen till i stort sett allt ont; tvätt som inte blir ren, hår som är smutsigt en halvtimme efter grundlig schamponering, tefläckar som inte går att diska bort, omöjligheten att hålla murgrönor vid liv, och inte minst oskyldiga orkidéers bråda död! ;)
Och jag HAR faktiskt god hand med dem...
Uppsalavattnet, det är förklaringen till i stort sett allt ont; tvätt som inte blir ren, hår som är smutsigt en halvtimme efter grundlig schamponering, tefläckar som inte går att diska bort, omöjligheten att hålla murgrönor vid liv, och inte minst oskyldiga orkidéers bråda död! ;)
Och jag HAR faktiskt god hand med dem...
Pojkband vs Girlpower
Jag och Eva-peva satt igår med våra 20 semlor och återupptäckte våra barndoms-idoler. Spice girls, Backstreet boys, s club 7, Five.... Shit vad bra de var då för 10 år sen! Och som någon slags reflex är de det fortfarande på ett självklart sätt. Och alla texter kan man... har man åtminstone alltid trott :P
Kram! /Mel B
Kram! /Mel B
Yes, I'm okey!!
Åååååå!! Vet ni vad jag äälskar? JAG vet! =)
Om jag någonsin blir deperimerad (på riktigt) snälla tvinga in mig i ett mörkt rum fullt med peppade människor och dra på musiken för fullt. Om inte det hjälper, då vete fan...
Imorse när jag vaknade kunde jag inte komma på en enda anledning till att gå upp och leva dagen. När jag kom hem ikväll var jag tvungen att slänga mig i en snödriva! För full (av livets bästa drog) för att kunna stå. Tittade upp och fick se två japan-män stå och titta ner på mig. "Sorry, are you okey?"
Hjärtslagen skenar, svetten rinner och det går kalla rysningar på hela kroppen, fullständigt och totalt inställd på en och samma sak... Do the D.A.N.C.E!!!
Om jag någonsin blir deperimerad (på riktigt) snälla tvinga in mig i ett mörkt rum fullt med peppade människor och dra på musiken för fullt. Om inte det hjälper, då vete fan...
Imorse när jag vaknade kunde jag inte komma på en enda anledning till att gå upp och leva dagen. När jag kom hem ikväll var jag tvungen att slänga mig i en snödriva! För full (av livets bästa drog) för att kunna stå. Tittade upp och fick se två japan-män stå och titta ner på mig. "Sorry, are you okey?"
Hjärtslagen skenar, svetten rinner och det går kalla rysningar på hela kroppen, fullständigt och totalt inställd på en och samma sak... Do the D.A.N.C.E!!!
För bra för vårt eget bästa
Vi klarar visst inte av våran egen hjärn-kapacitet. Dumbollen är för utvecklad och komplex. Jobbar snabbare än oss. Så ibland får man lov att säga åt sin hjärna på skarpen; att nu tar du det lugnt! Förbjuda vissa tankar. Ge rum åt de lite mer basala. Som omväxling koncentrera sig på nuet. Nu knyter jag skon, sen cyklar jag iväg, aktar mig för is-spåren... lite den. Och om man är duktig kan man berömma. Brråååå!
Det är inte många som verkar fatta hur bra vi egentligen är...
Jamen strunta i allt då!
Sluta dröm om det ljuva livet,
vi kommer aldrig vara med om det
och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde
men det äter upp dig när du ligger i din säng,
åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
vi kommer aldrig vara med om det
och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde
men det äter upp dig när du ligger i din säng,
åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
Jag vet att det bara är fantasier
och nu är hon i mig, och kommer alltid vara
och jag vet att allt är falskt och bedrägeri
men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar
När det underbara ljudet av Håkan strömmar ut ur högtalarna och in i en blir man full. Då känns allt okej.
Om man bara hade varit nöjd...
Med Malla ♥
Tog en fika tillsammans idag :)
En minut i taget
Upp & ner, fram & tillbaka, hit & dit & ner igen. Och upp. Det är inte lätt!
Solen skiner utanför fönstret, snälla personer säger snälla saker, det är helg och jag är frisk.
Idag ska jag bara försöka att låta bli att tänka, gå på W-gasque och låta det bli som det blir. Chansen finns ju att det kan bli bra.
Jag har hört att det ska bli vår
Solen skiner utanför fönstret, snälla personer säger snälla saker, det är helg och jag är frisk.
Idag ska jag bara försöka att låta bli att tänka, gå på W-gasque och låta det bli som det blir. Chansen finns ju att det kan bli bra.
Jag har hört att det ska bli vår
och viskar till mig du
är värd att dö för.
Flickan som inte ville gå till dagis
Det finns en bok om en flicka som inte ville någonting. Hon ville inte äta frukost, hon ville inte klä på sig, hon ville inte gå till dagis...
Den där flickan är jag. Ingenting vill jag... Jo, jag vill somna in och vänta på att vakna upp och vilja saker igen. Vill inget, vet inget, orkar inget, kan inget. Livet har stannat för det händer inget! Och när det väl händer något så känns det ändå inte.
Kan man få för mycket av livet i ena stunden så att man måste ta en paus från det för att återigen kunna uppskatta det? I så fall, måste det ske så extremt?
Och det värsta är att det inte finns något att göra åt saken. Man kan ju tycka att något borde man vilja! Men jag kan för sjutton gubbar inte komma på vad det skulle kunna vara. Men så mycket vet jag, att inte är det det här i alla fall.
Och så undrar jag en sak till: Är det här någon slags epedemi som går? Smittar vi varandra? Och har hamnat i någon slags ond cirkel?
Hur ska vi då i så fall kunna bli friska igen?
Den där flickan är jag. Ingenting vill jag... Jo, jag vill somna in och vänta på att vakna upp och vilja saker igen. Vill inget, vet inget, orkar inget, kan inget. Livet har stannat för det händer inget! Och när det väl händer något så känns det ändå inte.
Kan man få för mycket av livet i ena stunden så att man måste ta en paus från det för att återigen kunna uppskatta det? I så fall, måste det ske så extremt?
Och det värsta är att det inte finns något att göra åt saken. Man kan ju tycka att något borde man vilja! Men jag kan för sjutton gubbar inte komma på vad det skulle kunna vara. Men så mycket vet jag, att inte är det det här i alla fall.
Och så undrar jag en sak till: Är det här någon slags epedemi som går? Smittar vi varandra? Och har hamnat i någon slags ond cirkel?
Hur ska vi då i så fall kunna bli friska igen?
Tillsammans är man mindre ensam
Ja det är man. Se den! (filmen)
Varför ska det kännas så här? Emma sa att det här skulle bli min bästa termin någonsin... Hittills har hon definitivt haft fel. Fast det är inte det att det inte händer något kul. Jag vet inte, men det känns bara inte som jag minns att det ska kännas när man har roligt och är glad...
Och ensam är jag. Inte ensammast i världen, men nästan! Fastän jag har så många super-duper-kompisar. Konstigt :S Och inte lyckades jag få hit Ellen idag heller, så att vi kunde mysa och jag slippa plugga.
Vad är felet? Kanske vet jag. Kanske är det vinter-depression (hata mörker, ytterkläder och isiga cykelbanor), kanske är det början till tenta-ångest (minimalt med plugg hittills), kanske är det sjukdoms-tröttheten som sitter kvar (orkade inte ens ett HALVT medel-jumpa-pass), kanske är det bara så naturligt att livet ska kännas lite meningslöst ibland?
Vilket himla massa gnäll och elände kände jag nu. Jag har full förståelse om ingen lyckades läsa sig ända hit.
Tillsammans med dig, är jag mer än mig:)
Varför ska det kännas så här? Emma sa att det här skulle bli min bästa termin någonsin... Hittills har hon definitivt haft fel. Fast det är inte det att det inte händer något kul. Jag vet inte, men det känns bara inte som jag minns att det ska kännas när man har roligt och är glad...
Och ensam är jag. Inte ensammast i världen, men nästan! Fastän jag har så många super-duper-kompisar. Konstigt :S Och inte lyckades jag få hit Ellen idag heller, så att vi kunde mysa och jag slippa plugga.
Vad är felet? Kanske vet jag. Kanske är det vinter-depression (hata mörker, ytterkläder och isiga cykelbanor), kanske är det början till tenta-ångest (minimalt med plugg hittills), kanske är det sjukdoms-tröttheten som sitter kvar (orkade inte ens ett HALVT medel-jumpa-pass), kanske är det bara så naturligt att livet ska kännas lite meningslöst ibland?
Vilket himla massa gnäll och elände kände jag nu. Jag har full förståelse om ingen lyckades läsa sig ända hit.
Tillsammans med dig, är jag mer än mig:)
Semester i fickformat
Precis tillbakakommen från en skön semester! Jag vet inte vad ni brukar göra på era semestrar. Jag, jag brukar resa iväg, ta det vääldigt lugnt (åtminstone dagtid), "gå på stan", dansa högt och lågt, äta Max (läs dip), blanda egen sangria, dj:a lite, och bara göra det som är allra roligast!
Sweet hearts
Idag är det eran dag. Alla hjärtan! Och ni som känner med er att jag tycker om er kan ju ta åt er;) För det gör jag<3
BCN
Som om man skulle sakna någon mer bara för att personen i fråga numera inte är 15, utan några hundra mil bort!? Kan man vara mer frånvarande eller mindre frånvarande. Jag har nog alltid trott att det är något absolut. Kanske inte ändå... Eller är det saknad kryddat med avundsjuka som känns?
Det är långt till påsk. Så jag får nöja mig med härligheter från det förflutna.
Det är långt till påsk. Så jag får nöja mig med härligheter från det förflutna.
Halvtidsbonde
Ibland frågar man sig själv: Gör jag verkligen det som jag allra helst vill nu?? I livet alltså. För det är ju just det, och inget annat, man ska göra.
Visst vill jag plugga det här. För tillfället är jag nöjd. Men sen... jag vet inte om jag vill jobba som civilingenjör. Har inte ens lyckats lista ut vad en sådan pysslar med. Men det låter onekligen lite småtråkigt.
Kanske vill jag vara utomhus... gräva lite i marken, klappa lite djur, andas lite frisk luft. Halvtidsbonde, det har jag ju alltid sagt! 50% bonde och 50% (eller ännu hellre typ 25%) något annat där man har jobbarkompisar.
En alternativ plan jag har börjat smida är: att gifta mig rik. Glida omkring på stan, fika, baka bröd, plantera blommor, måla, dansa, läsa, sticka, laga god mat... vilken drömtillvaro!
Skulle kunna tänka mig att flytta till en vingård också. Säg, i Italien. Där skulle man nog vara lycklig!
Eller så öppnar jag ett café med Ellen och Maja. Ett perfekt ett!
Sushi för nybörjare
Nu har det inträffat så mycket som tre gånger! Och det blir, som alla säger, betydligt bättre för varje gång (även om redan första gången var uppskattad). Efter en heldagslab tyckte vi oss värda att frossa i små japanska risrullar. En hel del lyckades vi klämma i oss (t.ex 2 påsar ris på 5 pers). Och innan vi fick börja var Lisa så hungrig så att hon "t.o.m skulle kunna äta rå lax!" Riktigt hur hon tänkte där är oklart. Jaja, gott var det hur som helst!
Precis så här såg våra också ut!
Precis så här såg våra också ut!
Fy bubblan vad detta är trist!
Jag vill bli frisk!!! Det är rent plågsamt att gå omkring och känna att man är sjuk. Man är liksom inte fri då. Men hur ska jag kunna veta när jag är frisk? Jag kan inte minnas hur det känns! Inte för att jag har varit sjuk så himlans länge (även om jag själv tycker det). Jag har väl bara extremt dåligt minne, antar jag.Vi har föreläsning på ett loft
Får man lov att gnälla lite? Det är väl bara mänskligt!?
För oj vad jobbigt, omständigt och onödigt vi tycker det är att varje morgon cykla ut till SLU för att bli undervisade. Långt, kallt och isigt. Och inte ens en sketen liten gris får vi se när vi väl kämpat oss ut dit på landet. Är det så mycket begärt!? Nej, där är bara trist! För att inte tala om vägen dit... Snacka om ensligt. Fast Sara såg en gång en läcker skogshuggare. OCH två somalier i en folka-buss, två mornar! Johanna, hon mötte en gång en mus.
Borde inte Sveriges lantbruksuniversitet vimla av såna!?
För oj vad jobbigt, omständigt och onödigt vi tycker det är att varje morgon cykla ut till SLU för att bli undervisade. Långt, kallt och isigt. Och inte ens en sketen liten gris får vi se när vi väl kämpat oss ut dit på landet. Är det så mycket begärt!? Nej, där är bara trist! För att inte tala om vägen dit... Snacka om ensligt. Fast Sara såg en gång en läcker skogshuggare. OCH två somalier i en folka-buss, två mornar! Johanna, hon mötte en gång en mus.
Borde inte Sveriges lantbruksuniversitet vimla av såna!?
Need some kuckelimuck
Jag har nu till slut insjuknat i feber och förkylning. (Vilket ur ett logiskt perspektiv var lite på tiden.) Sjuk och ensam är jag, så det tjänar inget till att gnälla och jämra sig eftersom ändå ingen märker det. Så istället ryckte jag upp mig och åkte till skolan (fick där en bra anledning till att för första gången använda Uppsalas stadsbussar). Detta var i efterhand ett ganska dumdristigt beslut. För lektionen vat tutalt meningslös och sjuket blev ju inte direkt bättre. Nu ligger jag nerbäddad, pimplar te med honung, och alvedonen får mig att växla mellan extremt iskall och alldeles feber-svettig.
Och jag kan inte neka till det, jag blir sjuk som en riktig man, ynklig och dan...
Och jag kan inte neka till det, jag blir sjuk som en riktig man, ynklig och dan...
Himmelriket
Vill ni veta en sak? Jo, att marängsviss tar dig till himlen! Kan det bli enklare!? Massor av glass, grädde, bananer och maränger dränkt i den underbaraste av choklad-såser! Lisas chokladsås.
Recepet:
1. lagom mycket margarin
2. lagom mycket kakao
3. lagom mycket sirap
4. alldeles "för mycket" socker
Då behärskning upphör att existera!
Recepet:
1. lagom mycket margarin
2. lagom mycket kakao
3. lagom mycket sirap
4. alldeles "för mycket" socker
Då behärskning upphör att existera!
"Ur ställning"
Har aldrig kunnat förklara den där extrema känslan som fyller en så explosivt så man tror att man ska sprängas i tusen bitar. En relativt sällsynt, men väl så behaglig, känsla som kan infinnas lite varstans (inte sällan på ett eller annat dansgolv). Inte förrän jag såg på Hjärnstorm (ett för övrigt sjukt intressant program) har jag kunnat sätta ord på detta fenomen. Symptomen är ju klockrena! Man:
- känner extrem lycka
- släpper alla hämningar
- tappar uppfattningen om tid och rum
- befinner sig totalt i nuet
Ordet är: Extas! Där skulle man spendera lite mer tid!
