Tove

Jag har nu till slut insjuknat i feber och förkylning. (Vilket ur ett logiskt perspektiv var lite på tiden.) Sjuk och ensam är jag, så det tjänar inget till att gnälla och jämra sig eftersom ändå ingen märker det. Så istället ryckte jag upp mig och åkte till skolan (fick där en bra anledning till att för första gången använda Uppsalas stadsbussar). Detta var i efterhand ett ganska dumdristigt beslut. För lektionen vat tutalt meningslös och sjuket blev ju inte direkt bättre. Nu ligger jag nerbäddad, pimplar te med honung, och alvedonen får mig att växla mellan extremt iskall och alldeles feber-svettig.

Och jag kan inte neka till det, jag blir sjuk som en riktig man, ynklig och dan...