The sweetest drug
Love is in the air!
Lördag i Tuna
En doft av sommar
Det bästa är att det är varmt och ljust nu. Slut på frysandet alltså, om man nu inte blir för ivrig att klä av sig alla kläder vilket är lätt hänt:) Jag säger inte att jag tycker mest om sommaren, men den skulle gärna få vara en sådär 3 gånger längre än vintern. Ååå, snart kommer det att lukta hägg, och om några veckor sprider sig lukten av grillning på kvällarna, och så får man njuta av solskydds-kräms-lukten. Mmmm... Och sen: jordgubbar, nyklippt gräs, sjön... Kan någon komma på några fler?
Borta bra...
... men hemma bäst. Det var nog kloka människor som skrev ordspråk. Jag kan inte låta bli att tycka det ska bli läskigt att flytta hemifrån. Varför skulle jag? Fråga vilken unge som helst när man är vuxen. Jag slår vad om att varenda en säger att när man flyttar hemifrån är man vuxen. All rätt att vara rädd alltså. Fast jag ska egentligen inte flytta hemifrån. Det sa Mamma. Flytta hemifrån light kanske man kan kalla det. Jag ska bara bo någon annanstans på veckorna, och får komma hem varje helg om jag vill det. Behöver nog inte oroa mig för att mitt rum görs om till hobbyrum. Tack, det känns skönt. För jag har svårt att tänka mig någon annanstans som mitt hemma. När jag är borta och tänker på hemma är det nog mest på äppelpaj och bryggan jag tänker. Och jag är rädd att jag faktiskt inte klarar mig utan äppelpaj och bryggan.
Vill ni veta min hemlighet?
Vad är din innersta hemlighet? Jag har inga hemligheter, har nog aldrig haft några. Inga hemligheter. Bara tusentals saker som jag aldrig har sagt till någon.
En sån lättnad
Utanför fönstret slår våren ut
Marken blir grön igen
Allt som var dött väcks till liv
Det kan också vi
Så länge vi andas
Till Mozmaja & Ellen di gunge
Nog är de väl värda ett eget inlägg. De är ju trots allt mina allra käraste systrar. Och bemärkelsedagar ska ju firas med buller och bång, som man brukar säga (eller om det är bygel och bång, sol och måne, käp och stång?)...
Grattis grattis säger jag! Tänk, det är så bra med systrar. Även om det är alldeles för lätt att bli arg på dom så har man trots allt alltid en kompis att leka med. En kompis som alltid kommer finnas kvar och som är den närmaste en själv man kan komma. Och med risken att trotsa naturlagar och logik så är vi märkvärdigt nog snart lika gamla alla tre:)
Viktigt och viktigt
Oj vad fel man kan ha. Måste erkänna att jag inte tänker så långt ibland och här är ett tydligt exempel. Som sagt så går man ofta och tänker på vad man ska bli när man blir stor (förutom rik och större). Att ha ett "viktigt" jobb har alltid känts självklart. Till de riktigt "viktiga" yrkena har jag räknat sådana som innebär att rädda liv, eller ännu hellre, rädda världen t.ex. läkare, jurist, forskare osv. Har tänkt att endast sådana jobb räknas och att alla andra är onödiga. Butiksbiträden, kockar och receptionister överlever man ju utan. För att inte tala om sångare, dansare och skådespelare (det är ju rena rama fritids-sysslorna).
Men lugna, jag har kommit på bättre tankar. Det gäller ju inte bara att överleva. Man måste ju leva också. Hur skulle det se ut om alla människor på jorden var läkare? Förmodligen inte allt för livat. Är det inte så att alla yrken är precis lika viktiga? Skulle jag kanske vilja vara utan pizzabagare den dagen jag är fruktansvärt pizzasugen och inte kan göra något vettigt innan en pizza ätits? Nej. Eller skulle jag någonsin kunna dansa mer om jag inte hade några låtar att dansa till? Skulle uppenbarligen vara mycket svårt.
Nej ni... alla yrken är faktiskt lika viktiga! Bara på olika sätt. Frågan återstår dock vilket av alla dessa viktiga jobb som är till för mig. Det har jag ännu inte klurat ut.
Vad vore livet utan tex:
Prima Ballerina
Smaken av hett kaffe mot tungan och känslan av den krämigaste nogaten. Måste erkänna att jag är ganska duktig på sådant. Att njuta alltså. Och så ska man uppskatta små konstigheter som gör vardagen lite roligare, lite intressantare. Idag fick jag en Ballerina där den ljusa översta delen var uppochner-vänd. Åååå! utbrast jag, och visst var det inget super-märkvärdigt med det, men hur som helst så gjorde det mig glad.
Balleina-reklamen på TV är för övrigt en av mina favoriter. De lyckas få mig njuta bara genom att visa andra människor som käkar kakor. Lurigt folk, de där reklamarna...
Jag kan ju inte välja ju!!
Jag vet att tiden nu verkligen är inne för mig att börja en utbildning om det ska bli någonting av mig. Antagligen är det stressen och paniken över själva valet som bråkar, men nu känns det inte alls som jag har lust att börja plugga, flytta hemifrån och börja ett nytt liv. Det är väl bra som det är!? Men jag ska inte stoppa mig själv. Plugga ska jag! Där har jag ingenting att säga till om.
Antagligen blir det bra hur man än väljer. Det brukar det ju bli. Åtminstone tror man det eftersom man omöjligt kan veta hur det annars skulle blivit. Alltså borde det ju inte vara så himla svårt. Men man har ju så många krav. Ett yrke ska vara roligt, stimulerande, utvecklande, intressant... och ett mycket viktigt krav (och jag ÄR allvarlig) är att jag vägrar jobba helger och andra lediga dagar. Det har jag nu redan gjort klart i mitt liv. Usch jag skulle aldrig stå ut för det är så DÖ-trist!
Efter regn kommer solsken
Den senaste helgen var jag i och för sig också ledig. Då fick jag dansa (det är så roooligt) på Sofias fest. Vill tacka henne för en toppen-fest som bara hade ett fel; att den var för kort. Och jag fick hoppa (hopprep). Vilka blickar man får när man leker på gatan med sina systrar på våren. Blickar och miner (mest glada). Folk verkar inte så vana med sånt. Kul var det i alla fall.
Jag har det faktiskt ganska lyxigt. Först har jag världens bästa kompisar. Och världens bästa "danskompisar" (även om ni också är världens bästa riktiga kompisar). Och inte nog med det. Jag har även världensa bästa systrar som också är mina kompisar. Och nu tycker jag att den där systern kan ta och pallra sig hem på riktigt. Och då inte främst för att hennes lilla bananfluga till samvete börjar irritera mig...nej, utan för att jag saknar henne.
Hit SKA vi!
