Tove

... det är vad vi är:D Whiplash alltså. Igår körde vi våran femte tävling (i Sverige) och vann för femte gången. Och varje gång blir vi lika överraskade och glada, vilket är tur eftersom det är den mest underbara känla som finns. Tävlingen i Lidköping gick inte dåligt för Whiplash i övriga klasser heller direkt. Guld till Maxime, Mehdi och Julia+Lina och silver till Lina och Maja+Tove. Grattis alla!


                       

Efter en vecka med intenivt dansande, letande av sponsorer, fixande med kläder och ganska mycket plugg så är det alldelens snart dax att åka:) Jag är så GLAD!

Det märks att det närmar sig nu. För jag vaknar ännu tidigare på mornarna än jag brukar. Och är nervös. Jag antar att det kommer bli ännu värre för varje dag. Jag behöver ju inte vara SÅ nervös! Men det är mycket press. Och då orkar man inter alltid. Vilket kan leda till att man blir på dåligt humör. Vilket i sin tur tar alldeles för mycket energi som behövs till att orka allting. Men jag har några antidepressiva botemedel som jag lovar funkar.

Okej, det första kanske inte är att rekomendera egentligen. Men om jag verkligen är arg så kan jag bara helt strunta i det. Låtsas som att inget har hänt. Och ignorera det. Man kanske borde försöka reda ut det som gör en arg, men på det här viset så mår man mycket bättre för stunden.

Tips nummer två är bra och enkelt.  Är man på dåligt humör eller dötrött så leker man istället att man är pigg och glad. Gärna överdrivet positiv.

Och slutligen det jag rekommenderar starkast: Skratta! (hjälpar 100% av gångerna och är mycket effektivt!)

Underbar helg! Jag och Yllet har varit på ett välbehövligt besök i Stockholm. I Stockholm ser man folk. Överallt. Och alltid. Människor behöver se andra människor. Man har ett behov av att omges av folk. Det är inte så himla lätt i Eskilstuna där det inte finns några människor, inga synliga i alla fall. Så ibland känner man att man behöver en större stad. 



Vi hälsade på våran kära vän Sofia. Mys på kvällen med Amanda & Sofia och finfina pannkakor, vin och te såklart (bodde ju faktiskt hos en riktig te-expert). Nästa morgon väntade en ännu mysigare frukost. Ett besök hos lilla Sparven och sen brownie. Mmmm



Ibland händer allt bra konstiga saker. Sånt som är alldeles osannolikt och helt overkligt. Sånt som man blir jätteglad av. Sånt som man nästan får en känsla av måste vara bestämt redan innan. Stockholm är ändå ganska så stort. Så varför skulle vi träffa den person som vi inte träffat på ett år, den person som vi jättegärna ville träffa och försökte få tag på tidigare på förmiddagen. Det kan man verkligen undra. Jag tror verkligen att det är meningen att vi ska känna Nathalie.



På lördag-kvällen sjöng Håkan för oss på Gröna lund. Han är faktiskt helt underbar. Hur kan man inte tycka om honom?! Kul var det:) Kvällen avslutades med daimstrut i regnet och ett riktigt skratt nedanför karusellerna:D

Ååå va skönt att börja träna igen! Skönt, är i och för sig ett konstigt ord att beskriva det med. Det är ju mest jobbigt och gör ont (om man verkligen tänker efter). Men jo, det är skönt ändå!

Vårat första riktiga dansjobb. Och så blev allt bara skit. Det var inte meningen att vi skulle göra det, som vi sa redan innan. Och tänk så rätt vi hade!  Ett himla omkringåkande i jakt på träningssal, bortglömd musik, fel mix, en med öroninflammation, och en med feber. Bra start! Och även om vi kom fram ganska bra (mycket pga tur) hade vi kört fel ett antal gånger (fast det får man väl räkna med när JAG kör till Stockholm första gången). Alla fel dittills. Men när vi väl körde våran grej var det inte pga oss det gick åt helvete. Äckel-Tensta!! Avundsjuka idioter finns det gott om där. Jag kan ju säga att jag fick lätt hundra gånger mer fördommar igår kväll.
Bättre lycka nästa gång!