Trädmusik

Antagligen är det så här varje år. I slutet av januari. Det är bara det att man som vanligt glömmer varje gång. Men lika GLAD blir jag för det, när de små pippi-fåglarna kvittrar och sjunger där utanför fönstret. De värmer upp kylan några grader, och redan nu vet man... att snart kommer våren:)

Lägesrapport

En snabb nyårslöftes-rapport: Än så länge går det finemang med båda mina två löften=) Något vidare mycket har jag inte pluggat (bara just precis nödvändigt mycket), och detta utan att bli stressad! (Har inte heller behövts... är detta lugnet före stormen mån tro?). Och ikväll ska mitt andra löfte uppfyllas. Snällis-Eva trollar fram en fin drink åt mig=D


Det kommer dagar...

... då man bara vill vara sju igen och stå i ett vardagsrum och mima till Carola. Då man får för sig att man vill vara ett litet barn. För att livet var så lätt då.

Sen kommer man på att: trams! Man vill ju inte alls vara liten och osmart och beroende och missa allt som man inte FÅR göra. För att man är för liten. Barn har det nog inte så himla kul ändå. De kan nog i och för sig inte ha lika jobbigt, men inte heller i närheten lika roligt, som stora människor kan!

Aldrig att jag skulle vilja gå tillbaka till att inte få: vara ute precis hur länge jag vill, inte få gå på stan själv, inte få åka på alla underbara resor, inte få festa... ja, det finns mycket mer jag får göra nu. Allt i princip. Och jag vill göra allt!


Att få bestämma själv när man vill vara barnslig och leka och skita i allt, det är väl toppen!? =)


Tillsammans!

Jag har egentligen inte tid att sitta och pillra på datorn nu...
Men jag var bara tvungen att säga att jag älskar er! Att jag älskar att vara vi! Det är det bästa som hänt mig!


(Sorry Tommy Larsson, men nu SKITER jag i detta!!) <3<3<3

Varför får jag inte på mig mina blåjeans?

Därför att de är för små dumbom! Har alltid varit, kommer alltid vara. Dax att inse fakta. Jeansen är döda! För mig är de döda. För tydligen ska det visst vara farligt för livmodern med brallor som måste påtagas i liggande ställning. Så nu är det slut på svettiga brottningsmatcher mellan oss i sängen och good bye till jeansen. Alldeles för kort tid fick vi tillsammans. Jag kommer sörja dem.

Kanske finns nån lycklig lillasyster som kan ta över vårdnaden.

De ska va gött o leva

Jag vill vara som Tabita!
Ja, för skönare inställning till livet än hon kan väl ingen människa ha!? Det har knappast att göra med att hon inte har några problem, tvärtom skulle jag nog säga. Däremot låter hon bli att se dem som problem. Istället ser hon lösningar till vad som skulle kunna vara problem. Det är tjejen som skulle ta hem carpe diem- priset, om det nu fanns.

Ikväll var det stor-premiär av Mia och Klara. Och på det ny-premiär av söndagskvällar hos Emma och Ylva. Så jädra gött det där! Pannkakar åts, med sylt, grädde och socker... och  nån liter glass slank väl även ner:)


En sann förebild!


Out of control

I LOVE it when we daaance!!!

Jag och tuppen, del 2

Nej inte har jag varit på topp idag direkt...
Första tecknet: Jag tittar ner på mina anteckningar och läser att "det finns ca 130 enzymer som lagar DNA-skador i människo-sällen". Problem med stavningen. ¨
Andra tecknet: "Vad slapp jag är i händerna" beklagar jag mig för Eva på lunchen när jag febrilt försöker skära min mat. Orsak: jag sitter och skär med kniven upp och ner (alltså inte bara fel sida, utan fel ände!). Problem med motoriken (samt uppmärksamheten).
Tredje tecknet: De 2 sista timmarna av ekologin var fullkomligt omöjliga att hänga med på! Med en fnitter-Lisa brevid sig och alldeles för mycket bubbel-skratt som måste ut, slutade det så flamsigt att jag inte vågade titta på föreläsaren. Fy skäms olydiga ungar! Problem med koncentrationen.


Jag och tuppen är såå tighta!

När jag käkar frukost brukar jag halvligga i soffan och kämpa för att inte tappa huvudet i fil-tallriken. Idag kollar jag samtidigt facebook, packar väskan och läser tidning. Är för rastlös för att bara sitta och tugga rakt upp och ner. Har dessutom duschat, städat och diskat. Gick till och med upp en kvart tidigare än nödvändigt. Härligt med morgon!! (Det värsta är dock att om några timmar vet jag, av erfarenhet, att den kommer slå till... tröttheten)

Stocken igår:)

Och det stoppar de i sig

Jag har väl aldrig hört på maken till fult ord... confit!? Vad är det för påhitt? Kon-fitt liksom. Ska tydligen vara nåt man stoppar i munnen. Nån marmelad-typ av sak. Gott med confit fick jag idag höra att mina klasskompisar tyckte. Confit med ost. Jaja... kanske är gott om de säger det då, men särskilt frestad blir man ju inte!

Jodå, visst finns det confit!

Trots allt värt

Trots att det blöta äckliga slasket till snö fullkomligt vräker ner måste man hoppa på cykeln för att hojja den halvtimmeslånga vägen till plugget... trots att ryggen bränner av cykling, släp och slit med grejer hit och dit.
Trots att man helst av allt bara vill krypa ner framför TV:n (om man hade någon) måste man kämpa och laga lunch-lådor, för att därefter kämpa ännu mer för att lyckas knöka in dem i det lilla frysfack man har tilldelat sig.
Trots att ögonen svider och huvudet tappas stup i kvarten måste man plugga på kvällen när man är klar med allt annat.

Men det är trots allt värt det!!! Och med mitt nyårslöfte kan det bara bli ännu bättre:)

Eliten

Genom 57 kanaler
Satelliter i en ring
Ett hundra överklass poeter
Kan inte ge mig någonting
Jag har sprungit i ett liv nu
Jag sprang för att stå still
I jakt på ett mirakel
när det fanns precis intill
Nu är jag vaken jag är fri

Jag ska besvara elden
Om jag kan ta dig dit
Jag ska bevara elden
i en sång för vår elit


Det spelar ingen roll vart. Det är alltid hemma!

Skiweek!



Man vill inte åka ifrån sin kanske livs finaste dag (vi snackar naturupplevelse)! Man vill inte heller åka ifrån:

- spring mellan stugor
- trötta sköna middagar
- svettig after-ski
- isig luft där snoret fryser
- väktare som kommer om man råkar sjunga för fult
- dans i rök så tjock att man försvinner
- grillad chokladbanan i backen
- köer där det är förbjudet med Kung 
- gula reflex-västar som susar i backarna
- tjusiga solnedgångar
- fartfyllda dagar (och nätter)



Nej, man vill inte åka ifrån en toppen-vecka med toppen-folk, toppen-åkning och topppen-festerier!

En helt ny värld



Efter det här jullovet tror jag inte att jag längre har rätten att säga att jag aldrig ser på film. Räknade snabbt och kom fram till att vi kollat minst 20 filmer de här tre veckorna. 20 filmer!! Det känns lite som att ha upptäckt en ny värld. Åtminstone lärt sig uppskatta världen.

Jag har heller inte det minsta rätt att vara trött. Mer utvilad än så här kan nog ingen människa bli. MItt lov har i princip gått till att ha sovmorgon, äta, gå promenad, fika och... se på film. Ganska så nice:)

Men nu måste jag erkänna att en vecka i Åre kommer ganska lägligt. Har just fått nog av lugnet. För Åre kommer bli allt annat än lugnt! Det tar jag för givet:)

W Forever

Det får inte vara slut! Det kommer aldrig ta slut! När det är slut bestämmer man väl själv. Och varför skule vi bestämma något sådant idiotiskt!?



Varma minnen

När det är 12 minusgrader ute fryser snoret i näsan på en. Håret blir vitt av den kristalliserade utandningsluften. I snön glittrar miljoners triljoner glitterkorn i ett hav av solstrålar. Och isen är tjock... förhoppningsvis.

Precis på samma ställe, för bara några månader sen, var det
så varmt att man inte kunde hålla i ratten,
så varmt att det inte gjorde någon skillnad hur mycket man än pudrade sig,
så varmt att man hade förfest-alternativet: brygga mitt i natten mitt i stan,
så varmt att man kunde vara överallt när som helst.


Is


RSS 2.0