Tove

Nog är de väl värda ett eget inlägg. De är ju trots allt mina allra käraste systrar. Och bemärkelsedagar ska ju firas med buller och bång, som man brukar säga (eller om det är bygel och bång, sol och måne, käp och stång?)...
Grattis grattis säger jag! Tänk, det är så bra med systrar. Även om det är alldeles för lätt att bli arg på dom så har man trots allt alltid en kompis att leka med. En kompis som alltid kommer finnas kvar och som är den närmaste en själv man kan komma. Och med risken att trotsa naturlagar och logik så är vi märkvärdigt nog snart lika gamla alla tre:)