Tove

Om att vara en usel förlorare:
Det är bra att tro på sig själva, att ha bra självförtroende, att våga hoppas och satsa. Förutom när det inte går så bra. Det är då det slår tillbaka och man blir alldeles tom och besviken. Först besviken på sig själv. Sen på resten av allt, eftersom det är så fel och dumt alltihop. Men SEN kommer man på att man är i en galen stad men galna whiplashare och då blir allt bra igen.

Om VM i Bremen 2008:
Själva tävlingen kommer jag inte ens försöka förklara. Det är komplicerat och ingen fattar, så det är nog lika bra. Bara lite lätt fakta: Whiplash slog typ hälften av grupperna och är 2:a i Norden. Punkt slut. Allt slit var, när man tänker efter, ändå värt de 2 minuterna av renaste lycka ute på golvet. LOVE!
För övrigt kan man sammanfatta resan med ett ord: Galen! Galna domare, galna tv-program, galna tyskar (som firar gärnet när de förlorar i fotboll), galen Mehdi, galen tågstation, galna danskar som är galet grymma, galna lekar, galet skitsnack... galna vänner.

Om att vara oövervinneliga:
Hur det än är med allting som vi inte kan rå över i den här världen så finns det trots allt något som ingen annan än vi kan rå över. OSS. Ingen domare i hela världen kan ta ifrån oss det vi har. Ingen kan stjäla känslan av när alla andra blir suddiga och försvinner, av att uppfyllas av musiken, av att känna att den här gången stämmer allt, av att uppleva känslan när sju blir ett. Vi kommer alltid att vara Whiplash. I alla fall om jag får bestämma.



Until the end of time