Tove

Ibland måste man lista ut vad det egentligen är som betyder någonting. Så att man kan fatta varför man envisas med att göra sånt man egentligen bara tycker är trist.

Denna vecka har varit riktigt GRÅ. Allt jag ville var att det skulle bli helg så att jag fick åka hem, till julen. Mörkt på väg till skolan och på väg hem, och all snön förvandlades till en gigantisk vattenpöl. Det var matriser hit och vektorer dit, långa sega labbar och svåra duggor. Var dessutom varenda dag så oförklarligt trött. En vecka med brist på spänning och roligheter kan man lugnt säga.

Men så var det till slut fredag eftermiddag ändå. Jag började gå mot stationen för att ta tåget hem. Och för varende litet juleljus som tänts medan jag suttit böjd över trista uträkningar, ju lättare och ljusare kändes allting. Gick där och kunde inte låta bli att le. Väl framme vid tåget kändes allt så underbart att små tårar kom upp i ögonen. Lite överdrivet kan det tyckas, visst, jag håller med. Men jag är mer än gärna överdriven om jag bara får känna den härliga känslan!