Tove

Återförenade och lyckliga som oss själva på julafton! Det är så det ska vara. Det borde faktiskt vara lag. För den skulle vara perfekt och underbar.

Så fort vi sågs igen insåg jag hur det är meningen att vara. Hur isoleringen liksom suddas ut och man flyter ihop. Tänker samma, tycker samma, vill samma, är samma...Och aldrig blir det tråkigt heller! Faktiskt är det så att vi alltid har kunnat hitta på nåt att leka. Vi har jämt varit bortskämda med att ha våran bästa lekkamrat alltid hos sig.

Sen tog det slut (alldeles för fort). Tillbaka till flygbussen, och jag tyckte synd om mig som skulle hem, och hon tyckte synd om sig som skulle stanna, när det egentligen var synd om oss som som måste vänta ännu en massa veckor innan vi får ses igen.