Tove

Om att vara en usel förlorare:
Det är bra att tro på sig själva, att ha bra självförtroende, att våga hoppas och satsa. Förutom när det inte går så bra. Det är då det slår tillbaka och man blir alldeles tom och besviken. Först besviken på sig själv. Sen på resten av allt, eftersom det är så fel och dumt alltihop. Men SEN kommer man på att man är i en galen stad men galna whiplashare och då blir allt bra igen.

Om VM i Bremen 2008:
Själva tävlingen kommer jag inte ens försöka förklara. Det är komplicerat och ingen fattar, så det är nog lika bra. Bara lite lätt fakta: Whiplash slog typ hälften av grupperna och är 2:a i Norden. Punkt slut. Allt slit var, när man tänker efter, ändå värt de 2 minuterna av renaste lycka ute på golvet. LOVE!
För övrigt kan man sammanfatta resan med ett ord: Galen! Galna domare, galna tv-program, galna tyskar (som firar gärnet när de förlorar i fotboll), galen Mehdi, galen tågstation, galna danskar som är galet grymma, galna lekar, galet skitsnack... galna vänner.

Om att vara oövervinneliga:
Hur det än är med allting som vi inte kan rå över i den här världen så finns det trots allt något som ingen annan än vi kan rå över. OSS. Ingen domare i hela världen kan ta ifrån oss det vi har. Ingen kan stjäla känslan av när alla andra blir suddiga och försvinner, av att uppfyllas av musiken, av att känna att den här gången stämmer allt, av att uppleva känslan när sju blir ett. Vi kommer alltid att vara Whiplash. I alla fall om jag får bestämma.



Until the end of time

Vilken helg! Vilket firande! Skulle lätt kunna fylla hela blogg-sidan med den gångna helgen. Men lugn, jag lovar att hejda mig. Det kommer mestadels handla om att hissa flaggor. Och detta har absolut ingenting att göra med fotbollshysterin som har startat eller nationaldagen som har varit. Nej, det dissar jag helt till förmån för mycket viktigare saker att flagga för.

Den första flaggan hissas för Maja. Jag misstänker att det inte alltid kan vara så lätt att ha en storasyster som jämnt får göra allting innan en själv. För jag tror nog att hon var nervös att hennes studentdag inte skulle bli lika kul som jag beskrivit. Helt i onödan! Jag har nog aldrig sett Majset så glad. Jag vet att det inte alltid är så lätt att ha en lillasyster som alltid har sitt roliga kvar när ens egna redan är slut. Men jag inser också att man efter ha tagit studenten själv, och vet vad det innebär, kan leva sig in bättre och ha roligare på kommande studentdagar. Fredagen var ingenting annat än kul:)



Nästa flagga hissas för världens bästa dansgrupp (enligt mig själv), eller i alla fall Sveriges bästa (enligt domarna). Akta er vad jag kommer skryta! Med all rätt! För ännu en gång är Whiplash svenska mästare i HipHop. Fortfarande obesegrade, med 10 raka segrar. Och bäst av allt: efter att igår på SM tävlat mot 9 andra grupper, på den öppna bedömningen, få se domarna räcka upp sina sifferpapper och ur högtalarna höra domarsifrrorna 1,1,1,1,1... Lite överlägsna eller!?:D


Whiplash final-dans!

Den sista flaggan är inte hissad än. Den åker upp på onsdag. Då är det dax! Dax till max! VM 2008. Inte lite peppade vi är! Kom igen nu tjejer! Vi vet ju att vi kan. Vi är ju för tusan Whiplash!

Jag vet vad sommarens grej är. Nämligen parkhäng. För att det är ett utmärkt sätt att tillbringa heta dagar och ljumna kvällarna tillsammans med sina kära vänner och alla andra sommarglada människor. Kombinationen av härligt gröna gräsmattor fulla med klöver och smörblommor, möjligheten att spana på okända människor och närheten till stan är ju perfekt.

Den nya regeln gällande alkoholbruk i Eskilstunas parker är för övrigt den bästa regel de har kommit på på länge. Det är klart att allt som lockar ut folk från sina gömställen, uppmuntrar till picknick och förhöjer stämningen ska vara tillåtet. Jag säger bara: Mer parkhäng åt folket!