Tove

Först av allt vill jag bara varna alla som är helt ointresserade av dans. Detta inlägg kommer nämligen att innehålla en hel del av det ämnet. Eftersom det var SM i helgen, en helt klart lyckad och rolig tävlingen.

Jag kan tänka mig att de som inte dansar har svårt att förstå den känslan som infinner sig på tävlingar. Jag skulle nog beskriva känslan som att vara konstant: svettig, nervös, yr i huvudet, darrig i benen och allmänt trött, vilket kanske inte låter så frestande. Men det hör liksom till. Och när man väl är ute på golvet och verkligen vill ge allt till publiken och dommarna så får man den energi man behöver men inte ens har. Men den kommer i alla fall och det är underbart. Lika underbart som när ens nummer kommer fram på tavlan vilket betyder att man gått vidare.

 
Till SM då, som var lyckat på grund av olika saker.
Självklart skulle det inte varit så roligt om det inte gick som det gick. Men det gjorde det, vilket betyder att Whiplash nu officiellt är SVENSKA MÄSTARE! Nationalsången spelades till våran ära:) Våran formation är även den bäst i Sverige. Helt oväntat och alldeles superdupermegakul är det också att jag och Maja är Sveriges 4:e bästa par! Jag tycker vi  har all rätt att vara stolta eftersom vi slog alla som normalt sätt är i klassen över oss och även några som är i högsta klassen (fa, alla utom 3). Så man kan egentligen säga att vi vann både guld och star:D
Förutom framgångarna är det såklart alla människor som gör att det blir så kul. Whiplash är bäst! Och på tävlingar blir alla andra också ens bästa kompisar. Dessutom har jag alltid gillat bussresor, särskilt de hem. Då stormar vi något stackars Mc Donald's och alla är så där "lagom" uppspelta, högljudda och glada. Mer bussresor till folket!